danniela

Det enda som snurrar runt i mitt huvud är, "vad i helvete gör jag kvar HÄR?!..."

Jag är på mitt 22a år och jag går runt som en zombie i ett zombie träsk, i HEDEMORA. Hade jag inga högre tankar om mig själv eller?
Minns tiden då man var yngre och satt och pratade och planerade med sina vänner om vilka planer man hade för framtiden... Och den planen som man var 120% säker på var att man skulle flytta, FLYTTA ifrån detta lilla träsk så fort man gått ut skolan.
Har man gjort det? Nej.

Jag blir så trött på mig själv...
Jag är så trött på att inte hålla mina ord och stanna kvar här och kämpa mig genom dagarna i en liten by jag inte vill bo i.
Jag blir så trött på mig själv över att jag inte har någon koll på hur man skaffar lägenhet i Stockholm tex.
Jag är så trött på mig själv som inte har ett eget körkort så att jag kan flytta mina egna möbler och grejer.
Jag är så trött på mig själv över att jag lever i min egna lilla bubbla med drömmar jag inte uppfyller här.
Jag är så trött på mig själv över att jag inte kan höra av mig till mina fina vänner utan att känna att jag tränger mig på.
Jag är så trött på att aldrig våga släppa in någon i mitt liv.
Jag är så trött på att gå runt och älta en massa saker och istället tillåta mig själv att släppa taget om det som får mig att må dåligt.
Jag är så trött på att hoppas att någon ska höra av sig till mig.
Jag är så trött på mig själv som tillåter folk trampa på mig.
Jag är så trött på att jag tillåter folk tycka att det är ok att göra saker som får mig att må dåligt och att det är fel på mig som får mig att känna som jag gör.
Jag är så trött att ALLTID prioritera andra människor före mig själv.
Jag är så trött på mig själv över att jag aldrig berättar hur jag mår och drar på mitt happy face istället.
Jag är så trött på att gå runt med så mycket i mitt huvud och hjärta som jag har som får mig att bli så trött och stressad och känna att jag inte kan prata och lita på någon.
Jag är så trött på att veta/tro om jag säger något som kommer ifrån mitt hjärta, om mig själv, så blir jag dömd i samma ögonblick. Istället för att någon skulle lyssna och åtminstone FÖRSÖKA att förstå.
Jag är så trött på att försöka få andra nöjda istället för att försöka få mig själv att bli nöjd någon gång.

Behöver jag nämna att jag är trött på mig själv?! Haha blääääääääää.......

Vart är den glada positiva daniela som hade humor och faktiskt kunde skratta och gråta?!
Vet att du gömmer dig där någonstans utanför Hedemora....... Jag måste bara hitta henne.

Jaja, jag vinner iaf årets deppigaste blogg inlägg, alltid något :) hah..

En bild från i söndags när jag och en vän som oftast, får mig att glömma alla dessa tankar gick på en lång promenad i det fina vädret över mälaren...